Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’blef lioppet tå bedrägligt — Ii vi så mörk blef
. menskans lott?
|>ock> ar lifvet skönt och lierrligt — ej en dunkel
skugga blott.
JSe, näv hels»s blida viudar till oss flägta kraft och mod,
Hurtt lätt vår lefnadsjulle halkar öfver tidens flod!
Dödens dystra skugg-gestalter ilande forbi oss fly,
Som* på sommarns blåa himmel qvällens latta silfversky.
i
Men här plågan* morka makter grymt forhärja lif-
vets vår
Och det varma ynglingshjertat blott af qvalets
längtan slår,
Och på lifveti morgonhimmel ingen hoppets strimma
gryr —
Då till grafvens stilla kamrar glad den trötte
vandrarn flyr
Broder lycklig vi dig prise —- ej din bortgång gråta vi —
Du har kämpat, du har vunnit — du från stoftet»
band är fri.
Hvilar nu for odets stormar trygg i grafvens lugna
hamn,
Slumrar efter dagens moda i den hulda modrens famn*
Stilla gick du fram din bana, utan knot ditt kort
du bar,
Och for mängdens fikna blickar ej ditt inre öppet var.
Men på hafvets mörka botten ligger perlan djupt
och glöms —
Men i klippans hårda sköte guldets rena ådra göms.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
