Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Runinskrifternas innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
runinskrift vid Harg, Skånela sn, Uppland: kunar
. sun . farulfs . lit . kiara . mirki . fr
sial . iufurfast . stiubu . sin . totur
hulmtis »Gunnar, son till Farulv, lät göra
minnesvård för Juvurfasts själ, sin styvdotters, Holmdis
dotters». Åtskilliga av inskriftens ord äro förkortade.
Holmdis har ock på samma ställe rest en sten efter
sin dotter, och båda även en gemensam sten. Blotta
ristningen av runor har väl alltså ansetts verka
liksom de på runstenar vanliga bönerna: Gud hjälpe
hans själ o. s. v. och verkan förstärktes genom att
de förbipasserande upprepade inskriften. Efter hand
tilltager sedan att uppmana till bön för den avlidnes
själ och är särskilt mycket vanlig i Gottlands unga
runinskrifter.
Omtanken för själens hugnad var stark nog att
driva till att resa runstenar för sin själ i levande
livet och flera exempel finnas på att så skett. Det
mest bekanta är de nästan likalydande runstenarne
vid Täby tä i Uppland: X iarlabaki X lit X
raisa X stain X þisa X at sik X kuikuan
X || X auk bru X þisa X karþi X fur
ont X sina X auk ain X ati X alan X
tabu X kuþ hialbi ont hans
»Jarla-Banke lät resa denna sten efter sig levande och gjorde
denna bro för sin ande och ägde ensam hela Täby.
Gud hjälpe hans ande!» Över den sanka sträckan
mellan runstenarne förde en vägbank, kantad med
större och mindre stenblock i regelbunden växling,
vilken ännu på 1600-talet var i behåll. Det är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
