Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Slaget vid Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dl
det de till höger och venster om honom utveckla sina
truppmassor. Marmont försvarar terrängen fot för fot.
Det är en värdig strid pa denna kejsarrikets sista dag,
der blott dc tappraste kunna utmärka sig, Mortier ser
2 hästar dödade under sig; Marmont har icke mera
någon hatt, hans uniform är på liera ställen
genomborrad af kulor och ansigtet eldrödt af ansträngning;
aldrig såg man honom tapprare, sag man fältherrn och
hjelten mer i sin glans.
Flere gånger, sade Forssell, sågo vi genom
krutröken de våras blåa kolonner framtränga mot dessa
punkter, men merändels undanskymdes de af krutröken
och de lågor, sotu liar och hvar uppstego från dc
brin-uande linsén. Men så mycket mer hörde vi, tv
kano-nernes dunder blef allt mer döfvande och
mångdubblade sig slutligen så, att vi tyckte det berget darrade
under våra fötter. Detta var ocksä icke underligt, då
några hundrade stycken spelade på en gång.
Visst sågo vi gång efter annan transporter af
sårade föras oss förbi, fortsatte Forssell, men åsynen af
våra truppers tapperhet och hufvudstadens tära eldade
oss och vi beslöto mangrant att icke rymma faltet,
utan manligen försvara den oss anförtrodda post, om
vi skulle behöfvas i striden för fäderneslandet.
Och detta ögonblick inträffade äfven snart. Allt
mer och mer utvecklade sig fiendens härmassor å alla
håll och mellan klockan 10 och 11 på dagen stod
redan Långörens korps framför Montmartre. Det. tålde
icke länge innan anfallet pa nationalgardet och de
öfriga detachementerne af Moneeys trupper följde.
Vid de första kulorne, som hveno om öronen, vid
de första som stupade här och hvar i deras leder,
kände de visserligen en oförklarlig bäfvan, men snart
öfvergick denna ofrivilliga känsla till lugn och man
bemödade sig att endast fästa uppmärksamheten på
kommandoorden och skötandet af sitt gevär.
Lossa ej något skott, utan att ha riktat säkert,
ljöd befälhafvareus röst. Men icke mänga skott hade
Forssell af skjutit, förrän han vid sin sida ser en artist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
