Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon sade inte mera. Han visste inte vad han
skulle svara, lycklig och besviken på en gång.
I sitt hjärtas djup föredrog han kanhända att
det var som det var. Och likväl... likväl hade
han den natten in vaggat sig i drömmar, som gjutit
eld i hans ådror. Han skulle helt visst hålla
mindre av henne, om han visste att hon förde ett
lättsinnigt liv; men å andra sidan skulle det ju
då bli en förtjusande, en ljuvlig tid för honom!
Och hans tankar fylldes av männens alla själviska
beräkningar, när det gäller kärlek.
När han ingenting sade, började hon åter tala
med rörd stämma, med tårar i ögonvinklarna.
— Om ni inte lovar att respektera mig
fullkomligt, så går jag hem igen.
Han tryckte ömt hennes arm intill sig och
svarade:
— Jag lovar det. Allt skall bli som ni själv vill.
Hon tycktes lättad och frågade småleende:
— Är det alldeles sant?
Han såg henne in i ögonen.
— Jag svär det!
— Då köper vi biljetterna, sade hon.
Under färden hade de inte mycket tillfälle att
tala med varandra, ty tåget var alldeles fullt.
När de kommit till Maisons-Laffitte, gingo de
ned mot Seine.
Den ljumma luften verkade förvekligande på
kropp och själ. Solen gassade ned på floden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
