Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅL. Nå, det var ju präktigt att du lättar dig?
Skratta du, genera dig inte! Det låter som ett helt
kompani törnskator . . .
Nionde scenen.
DE FÖRRA. ROSA.
ROSA. Förlät att jag kommer och stör, men jag
ville bara fråga tant. (Får se brevet, sam Stål ännu har
i handen.) Vad ser jag . . . ett brev med spanska
postmärken! Onkel har således verkligen skrivit, och fått
svar?
STÅL (till frun). Seså, min gumma, nu blir det min
tur att skratta! (Högt.) Ja, min flicka, jag ville ha dröjt
en stund till, men efter du nu själv har sett brevet,
så må hemligheten komma i dagen. Jag vet allt, allt!
ROSA. Bästa onkel, är ni ond, så var det på mig,
och inte på Rosita!
STÅL (patetiskt). Främmande människor ha således
mera förtroende till mig, än mina egna släktingar!
ROSA. Bästa onkel, hör mig då!
STÅL (som förut). Mina systrars barn tego för
sina mödrars broder, och jag måste bulta på hos
främlingar för att få veta något!
ROSITA (i samma ton). Ja, och av främlingar fick
onkel ingenting veta, och därför hör han ånyo efter
hos sina systrars barn!
STÅL (ser sig häpen omkring). Vad var det?
FRUN. Det var Rositas röst!
ROSITA. Ja, här sitter jag! God morgon, onkel
och tant! Hur står det till?
STÅL. Hur understår du dig? Vad gör du
däruppe?
ROSITA. Jag roar mig, onkel! O, den
hedersmannen Hallonqvist i Barcelona! Om han nu kunde
se mig i spegeln, så gav jag honom bestämt en
slängkyss, fast kan är ungkarl av övertygelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:28:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rosarosita/0044.html
