- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
135

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17.

Flera timmar hade förflutit.

Likt ett par uppskrämda fåglar, hvilka hvart ögonblick
frukta att träffes it skyttens skott, sutto fru Emerentia och
hennes dotter darrande tillsammans.

Deras stumma förtviflan ökade sig för hvaije minut,
som närmade dem till middagstimman, tiden för
sammanträffandet med deras förolämpade värdinna.

"Jag försäkrar, barn", sade modern helt sakta, "att ]ag
för gud icke begriper hur du kunde våga att säga nej —
nej till syster min! Men himlen vare pris att du egde det
modet, ty det måtte jag säga hade varit ett snöpligt slut på
var flyttning ocb våra förhoppningar, om du skulle ha trädt
i brudstol med en hattstofferare!"

"Hvad än kusin Johan varit, hade jag ändå sagt nej,
ty . . ."

"Alldeles det, du lilla, ty ban hade ändå varit kusin
Juhan!"

Blenda endast suckade.

"Nej, mindre än en grefve, aldrasist en baron, tar jag
icke till måg . . . Annars är kammarjunkaren en hygglig
man."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free