Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
"Ack, denna Sr långt skönare, mamma! Jag känner mig
si förunderlig till mods: det är bSde sällhet och häpnad
ocb ändi en liten smärta öfver att en sidan färd si snart
tar slut."
"Kära du", menade tant Regine Sofie, "den varar
all-deles tillräckligt länge!"
"Tillräckligt länge?"
"Se si, bli nu bara icke bjertnupen för det du fir se
vatten, träd och gröna kullar, ty vet du hvad Henriette da
kallar dig?"
"Nej, lit mig höra!"
"Den lilla enßtlden frin landet!"
"Är det möjligt?"
"Jaha, der har du den hederstitel, som hon gaf dig
frin första stund . . akta dig nu, att bon icke fir vatten
pi sin qvarn! Det är visst bra att vara enfaldig i somt,
ser du, men . . ."
"Var icke rädd, tant, jag skall icke ge henne tillfälle
att kalla mig enßtlden frin landet!"
"Godt, godt!"
"Men bon torde väl göra det ändi . . och medan vi
tala om henne" — här lutade sig Blenda ned till fru
Regine Sofies öra — "si sade nog tant sista gången it oss
att vi skulle kalla hvarandra du, sisom kusiner bruka, men
hon sade aldrig du till mig, utan undvek att kalla mig
nigot. Det gjorde mig ondt, ocb jag vill helst nu kalla
henne fru."
"Nej, barn, nej det gir icke an! Fir Johan, när han
kommer hem, böra att Henriette visat sig si vettlös, di lär
bon icke rosa marknn’n."
"Bryr hon sig di si mycket om sin sviger?"
"Bryr sig om Johan — jo, det kan du tro! Och ban
til icke högmod eller penningdryghet han ... Men Henriette
är bra för öfrigt: bon är en liten snäll och artig sonqvinna,
och Patrik är väl belåteu."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
