Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en nyhet.
51
bestämde något. Så en dag — jag glömmer aldrig den
dagen — det var i april — kom jag ned från
väfkam-maren och skulle be mamsell Orönell, hushållerskan,
komma upp och se på den nya drällen, som jag satt
upp på egen hand. Mamsell satt då inne i sitt rum
och läste tidningarne, som nyss kommit med posten, och
jag såg på hennes min, att hon fått se någon nyhet,
som intresserade henne.
’Kom hit, Lena, skal! du få veta nytt’, sade hon
och såg hemlighetsfull ut.
Hon lade ut Aftonbladet på bordet och visade med
fingret på några rader, som voro tryckta med stor stil.
Där stod det:
Förlofvade: Ryttmästaren grefve Birger Ståhlcreutz
och fröken Magdalena Dorothea von Bielertz. — Ja, så
stod det — och jag vet inte — men jag kände det så
konstigt... för ser ni, fast hon var det vänaste
fruntimmer jag sett, hade jag, besynnerligt nog, aldrig fått
den tanken i hufvudet, att hon skulle vilja gifta sig så
snart. Nej — det tänkte jag inte — ty hon syntes
aldrig bry sig det minsta om herrar, och hon fick alltid
ett tvunget utseende, då de kommo och gjorde sig
artiga mot henne. Hon motade alltid Olle i grinden, som
man plägar säga, och hon hade så mycket annat, som
upptog hennes tankar och intressen. Hon var inte som
de andra unga fröknarne, som flögo omkring herrarne
som brokiga fjärilar och gjorde sig till och skrattade
som en flock skator.
Jag fick ändå som ett stygn i hjärtat — jag vet
knappt hvarför — men glad åt förlofningen kunde jag
inte bli, fast jag unnade min kära fröken al! möjlig, lycka
i lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
