- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
48

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en psalmvers.

Det lif, som talas om där, är så olikt det lif, vi lefva,
och jag ser, att hvarken jag eller min omgifning är
sådan som bibelns kristna män och kvinnor. Jag lefver
ju, som världen lefver, och älskar det, som världen älskar.
Och när jag ser omkring mig på alla de andra, så äro
de likadana allesammans, och jag frågar mig själf: Hvar
äro de, som försaka sig själfva och taga korset på sig
för att följa Jesus? Hvem älskar att läsa och tala om
honom? Är det icke som ett brott mot etiketten att
nämna hans namn, för så vidt det icke sker på ett
sådant sätt som katekesen kallar att missbruka hans namn?
Och vet du, när jag fördjupar mig i sådana tankar och
frågor, så kommer jag till den slutsatsen, att om icke
de så kallade läsarne äro just det folket, som bibeln
kallar troende, utkorade och heliga, så finns det inga
kristna — åtminstone icke som jag känner till. Allt
detta gör mig orolig och otillfredsställd i mitt inre, och
jag tycker, att det som står i en psalmvers är som vore
det taget ur mitt eget hjärta:

’Hvad hjärtat eftersträfvar,
Af mitt samvet förevites;
Mellan lif och död jag sväfvar,
Mellan jord och himmel slites...’

»Jag stod som förstenad och bara såg på henne,
och det förekom mig som icke bara hennes mun utan
äfven hennes granna, blå ögon hade fört samma klagan.
Om solen hade slocknat på himlahvalfvet, kunde jag
icke blifvit mer förvånad än öfver hennes tal. Hon, som
aldrig hade det minsta fel i mina ögon, och som i mitt
tycke förde himlen med sig hvar hon gick.

’Så får inte fröken säga!’ sade jag hastigt, när jag
återkom från min förvåning. ’Är inte fröken en kristen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free