Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pen böjde sig efter stolens ryggstöd, så att bröstet
sjönk in och armarne hängde slappt nedåt.
Det fans något uppgifvet i hela denne mans
hållning: icke den trötthet, som följer efter ett
liårdt arbete utan den slapphet, som följer af att
intet arbete ega, ingen verksamhet, intet intresse
att fylla iit lifvets tomhet med. Men som han satt
der, makligt hopsjunken och med de kviuligt veka
dragen genom druckna af trötthet, passade han så
väl samman med den eleganta omgifningen, en
rikemans boning, deri lyxen ordnats af en smakfull
hand.
liöde prinsen var gammal vorden, och hans
hufvudhår voro lätta att räkna. Men det var icke
endast i yttre måtto, som den röda hammen fallit
af; lian kände sig också andligen skallot.
Det var som om någonting slocknat inom honom.
Den ungdomliga entusiasmen var borta; han hade
ingen förmåga att ge sig hän — han smålog åt allt.
Men detta småleende var sjukt; der lag bitter-
het och saknad under — saknad efter alla dröm-
mar, som en gång gett sin blekgröna ton åt hans lif.
lian hade fatt ögonen upp för deras intighet;
han hade blifvit så upplyst och intelligent — åhja,
medvetandet derom kunde vara uppbyggligt nog.
— — Och han var ur striden, han satt i lugn, han
behöfde icke trängas med den stora hopen i kamp
för tillvaron. Alla vägar stodo honom öppna nu,
och alla menniskor hade blifvit så vänliga och älsk-
värda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
