Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vat, utan att någonsin lia förnummit lifvets rike-
dom och fullket! I sådana ögonblick kunde det
komina öfver henne ett feberaktigt, sjukligt begär
att sluta ögonen och kasta sig i armarne pä den
förste och bäste man, som hade de kvalifikationer,
verlden fordrade af hennes make; att ge sig hän
med kropp och själ, utan betänkande och utan åter-
vändo — låta alla andra känslor drunkna i half-
heten, framför allt denna dumma, oroliga längtan,
som pinade henne till döds.
Bland dem, hon hade att välja på, stod löjtnant
von Block främst; lian var just motsatsen af dröm-
marnes lidelsefulle hjelte: lugn, godmodig, envis
och säker. Han hade i fyra år gått som Penelo-
pes friare, och hennes fantasi hade hunnit vänja
sig vid honom som vid en gammal bekant.
Fyra gånger hade hon redan vänskapligt afböjt
hans anbud; då han femte gången framställde det,
hade slumpen kommit honom att välja ett gynsamt
ögonblick.
Det var i en stund af djupaste missmod, då lif-
vet tycktes den unga flickan så ödsligt och kallt.
Han skulle vara god emot henne, hon skulle fa
lägga sitt hufvud till liaus breda bröst och grata,
hon skulle få ro från slitningar och hon skulle
komma bort, bort från sig sjelf, bort från hemmet
och alla sargande minnen, bort, ut i den fria, so-
liga verlden.
Förlofningen kungjordes och fästmannen ryckte
in till skvadronsexercis, innan han hunnit störa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
