Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draga en hemlig räddhoga–––Om ock Lappen blir Soldat, har han
sedermera ej hopp at någonsin få komme at bo i sit Fädernesland,
hwilken omständighet ej litet bidrager därtil, at han icke gerna wil
gå i feldt. . . Dock wet man flere exempel på dem, som de förflutna
åren nästan från alla Lapmarker låtit leja sig til Soldater.» Samt
fortsätter: — »At en del friwilligt låtit wärfwa sig til Soldater, har
man tid efter annan rönt, ändock Soldatenamnet warit och är hos
dem obehageligit. Man wet ock exempel på dem, som i det ståndet
fört sig med distinction op och jemwäl derwid gjort lycka.»
Emellertid tutades deras till ordspråk blivna motvilja mot
krigstjänst eller feghet, enligt den tidens uppfattning, i öronen på
alla resande. Lapska språket saknar — horribile dictu — ett ord
för krig, varför man måste kalla det slagsmål eller röveri. De la
Martiniére skriver om Kolalapparna: »De vilja icke frivilligt gå i
krig, när konungarna av Danmark och Sverige eller storfursten av
Moskva behöva soldater och vilja pressa dem till tjänst, utan
övergiva sina bostäder och taga sin tillflykt till skogarna.»
Och v. Hogguér säger: »Jämte sin redan berömda gästfrihet
äro de för övrigt, såsom de flesta svaga och orättfärdigt
behandlade människor, misstrogna och illistiga samt lömska. Man anser
dem i regel för fega; — jag tycker att deras levnadsart, full av
strapatser, mödor och umbäranden, skulle härda dem, vänja dem vid
faror och lära dem att trotsa sådana.» *
Lappen Johan Turi förklarar detta så, att »Lappens bästa
tillflykt är, när han får tillfälle att undfly och gömma sig undan
människorna.» Och på samemötet i Arjeplog 1920 fastslås, att
»samefolkets undfallenhet och brist på självtillit alltid har varit dess
svagaste sida».
»Den fredlige lappen strider ogärna», skriver Helms, »och om han
någongång slår till, gör han det aldrig för att tillfoga en
medmänniska skada. I hedna tider voro lapparna däremot ganska
hämndgiriga och nyttjade ofta av helt ringa anledning yxa och kniv mot
varandra. För närvarande är mord i många trakter nästan något
obekant. ––-Emellertid kan man icke frånkänna lappen mod, men
Lapplynne — 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
