Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 5. Nyckeln till röda porten - 6. Fortsättning på nyckeln till röda porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckt den brännheta kyss, som den stackars halvdöda
flickan känt. Han såg henne åter, avklädd i bödelsknektarnas
grova händer, då hennes bara lilla fot stacks in i den hemska
järnstöveln, hennes runda och vackra knä, och sedan såg
han enbart detta elfenbensknä, som ensamt stannade
utanför Torterues hemska tortyrinstrument. Och åter såg han
framför sig den unga flickan i blotta linnet, med repet om
halsen, barfota med obetäckta skuldror, sådan han sett
henne, då hon gjort avbön. Dessa vällustiga bilder kom honom
att knyta sina händer och sända en rysning genom hans
nerver.
En natt i all synnerhet upptände de till den grad blodet i
hans ådror, att han bet i sin huvudgärd med tänderna,
sprang upp ur sängen, kastade en kappa över skjortan och
lämnade sin cell med lampan i handen, halvnaken, vild och
med brinnande ögon.
Han visste, var han skulle finna nyckeln till Röda porten
som ledde från klostret in i kyrkan, och såsom man vet, bar
han alltid på sig nyckeln till torntrappan.
SJÄTTE KAPITLET
Fortsättning på nyckeln till
röda porten
Denna kväll hade Esmeralda somnat i sin lilla cell, full av
glömska, hopp och ljuva tankar. Hon hade sovit en stund
och efter vanligheten drömt om Febus, då hon tyckte sig
höra något buller i sin närhet. Hennes sömn var lätt som en
fågels, och det svagaste buller väckte henne. Hon slog upp
ögonen. Natten var mycket mörk. Och dock urskilde hon
vid det lilla fönstret ett ansikte, som stirrade in på henne;
denna syn belystes av skenet från en lampa. I samma
ögonblick som detta ansikte såg sig observerat av Esmeralda,
släcktes lampan. Inte desto mindre hade den unga flickan
uppfångat en skymt av dessa anletsdrag; hon slöt ögonen av
förfäran.
— O! sade hon med svag röst. Prästen!
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
