- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
331

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 1. Feber

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smekte flickan. Den gamla kvinnan var Falourdel, flickan
var en vanlig glädjeflicka, och den unge mannen var hans
bror Jehan.

Claude fortsatte att titta in. Lika gärna detta skådespel,
som något annat.

Han såg Jehan gå fram till ett fönster i bortre änden av
rummet, öppna det, se ut över kajen, där tusentals upplysta
fönster glimmade på avstånd, och sedan hörde han honom
säga, i det han åter stängde fönstret:

— Vid min själ, det är redan natt igen. Borgarna tänder
sina ljus och den gode Guden sina stjärnor.

Sedan gick Jehan tillbaka till skökan, grep en butelj som
stod på bordet och utropade:

— Redan tom, för tusan! Och jag har inga pengar kvar!
Isabeau, min älskling, jag kommer inte att bli nöjd med
Jupiter, förrän han förvandlat dina två vita bröst till två läglar
ur vilka jag kan dia Beaunevin dag och natt.

Detta förtjusande skämt kom glädjeflickan att skratta,
och Jehan gick därifrån.

Dom Claude hann nätt och jämnt kasta sig på marken för
att inte möta och bli igenkänd av brodern. Till all lycka var
gatan mörk och studenten drucken. Inte desto mindre såg
han ärkedjäknen, där denne låg i smutsen på
stenläggningen.

— Åhå, sade han, här är en, som haft roligt i dag!

Han sköt till dom Claude med foten, och ärkedjäknen låg

där med återhållen andhämtning.

— Dödfull, fortsatte Jehan. Bravo! Han är full som en
blodigel som just släppt taget i ett vinfat. Han är flintskallig,
tillade han, i det han lutade sig ned över honom. Det är en
gammal man! Lycklige gubbe!

Sedan hörde dom Claude honom avlägsna sig, i det han sade:

— Bäst som sker! Förnuftet är ändå en fin sak, och min
bror ärkedjäknen är en lyckans guldgosse som är förståndig
och har pengar!

Sedan reste ärkedjäknen sig upp och skyndade direkt till
Notre-Dame, vars stora torn han kunde se höja sig i mörkret
över husen.

331

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:19:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free