Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 1. Opartisk blick på den forntida lagskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darsvennen Jacques d’Estoutevilles namn figurerat bredvid
hans eget först på förteckningen över befattningshavarna
vid Paris prevotämbete. I sanning en sällsynt och
betecknande ynnest! Det är visserligen sant, att Robert
d’Estoute-ville var en god soldat, ty han hade modigt fört sitt baner
mot allmänna välfärdsligan, och då drottningen anno 14
hållit sitt intåg i Paris, hade han förärat henne en underbar
hjort, helt och hållet tillverkad av socker. Och dessutom
hade han en god vän i herr Tristan 1’Hermite, kungens
pro-fossmarskalk. Så herr Robert förde en mycket bekväm och
angenäm tillvaro. Först och främst hade han ett högt ämbete
med många tillhörande inkomster och sportler, för det
andra makt och myndighet att hänga och stegla inom hela Paris.
Kan man föreställa sig något angenämare än att sitta till
doms, såsom Robert d’Estouteville dagligen gjorde, under
Filip Augusts gotiska valv i Grand-Chåtelet och att varje
kväll, såsom det var hans vana, återvända till det hus vid
Rue Galilée, som han fått med sin hustru, madame
Ambroise de Loré, för att där vila ut efter ansträngningen att ha
skickat någon stackars sate att stanna över natten "i denna
lilla bur vid Rue de 1’Escorcherie, sju fot och fyra tum bred
och elva fot hög, som Paris prevoter och magistratspersoner
ville göra till fängelse."
Och messire Robert d’Estouteville hade inte bara hand
om utövandet av rättvisa såsom prevot av Paris, utan han
var även medlem av konungens högsta domstol. Det fanns
intet förnämt huvud, som inte hade gått genom hans
händer, innan det kom till skarprättarens. Det var han, som
begivit sig till bastiljen Saint-Antoine för att därifrån föra
monsieur de Nemours till les Hälles och även till samma
plats för att till Grévetorget föra monsieur de Saint-Pol, som
hade bråkat och beklagat sig, till stor förtjusning för
prevo-ten, som inte älskade konnetabeln något vidare.
Men trots alla dessa anledningar till lycka och
förnöjsamhet hade Robert d’Estouteville morgonen den 7 januari
1482 vaknat vid ett gement humör. Varav kom sig detta
dåliga humör? Det hade han näppeligen själv kunnat säga.
Berodde det därpå, att himlen var mulen? Eller därpå att spän-
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
