Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Men att, då regeringsformen fans, ingen hänvisning
gjordes till § 93 därstädes, synes utvisa, att man ansåg,
att ständerna borde vara obundita af de alternativ 1, 3 eller
5, som denna § sätter för förmyndarnes antal, icke
tvungen att nödvändigt välja en ny styrelse, utan ega rätt
att uppdraga åt statsrådet att fortfarande föra styrelsen.
Resultatet af det sagda blir således, att riksdagen
eger sammansätta dylik styrelse hur den vill, att dennas
befogenheter regleras efter § 39 R.F. och att i och för
formerna vid valet i tillämpliga delar bör gälla hvad
angående förmyndarval i riksdagsordningen stadgas. Detta
senare bestyrkes ock genom riksakten, hvarom mera
nedanför (s. 40).
Men huru bestämma stortingets ställning till denna
fråga, och huru utjemna möjliga skiljaktigheter mellan
dess beslut och riksdagens?
Då, som förut är nämndt, endast de §§ i S.O., som
reglera tronföljden, ega förbindande kraft äfven för Norge,
uppstår den frågan, huruvida de i § 2 S.O. innehållna
begränsningarna i riksdagens rätt att anordna styrelsen
i berörda fall äro förbindande äfven för stortinget. Att
stortinget är skyldigt att liksom riksdagen respektera
den tidsgräns för nämnda styrelses varaktighet, som §
2 S.O. angifver, torde följa af det, som ofvan (s. 36)
yttrats om denna paragrafs unionela karaktär. Ända
därhän vågar jag dock icke utsträcka min där gjorda
tolkning, att stortinget vid sitt bemyndigande af
styrelsen skulle vara bundet af det sätt, hvarpå Sveriges
regeringsform bestämmer begreppet regering *), allra hälst
som ju både vanlig interimsregering och interimsregent
ha olika maktbefogenhet i Sverige och i Norge. Häraf
*) Däremot skulle möjligen kunna sägas att i § 2 S.O. är den
bestämmelsen unionel att en regering skall af representationen insättas,
att denna regering skall vara gemensam för båda rikena, och att
representationens rätt att bemyndiga densamma begränsas af det sätt, hvarpå
hvartdera rikets grundlag bestämmer begreppet regering. Stortinget
skulle således ej ega frånkänna denna e. o. regering full kunglig makt
och myndighet. Jmfr. s. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
