Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peder var sysselsatt med att liisa öfver en läxa.
Flickorna höllo just på att fullborda mattans
blommor.
Hastigt slogs dörren opp och in trädde, med
lätta, lifliga steg, en lång och smärt yngling. Han
sköt med handen undan de rika lockarna, som af
den hastiga rörelsen kommit i oordning, gick gladt
fram till fru Ebba och sade: ’’Här är jag nu ändå.
Guds fred morkär; och mina syskon.”
Yördnadsfullt bugade sig sonen och kysste
sin moders hand. Systrarna sprgjrgo opp med ett
utrop af öfverraskuing. Hebla klappade gladt ihop
sina händer och ett silfvcrklingande skratt ljöd
från de fylliga läpparna, i det hon slog båda
armarne om brödrens hals. Derpå tog hon med
sina små händer på lians-båda friska kinder, vände
hans ansigte emot sig, tittade honom skälmskt i
ögonen och sade: ”Se, du fågel, du kom ändå!”
”Käre min son”, sade nu lru Ebba,
”vidkommen till hemmet. Var jagten ej lycklig, efter du
kommer så snart åter?"
Johan vände nu bort sitt leende ansigte ifrån
sin syster, och ställde sig inför fru Ebba. "Se,
morkär, icke ernade jag komma hem ännu, men
jag gick i morgons från Qvidja, for att söka spåra
opp en varg, som jag i går aftse kastade en kula
uti. Skaran bar lätt, och skidorna foro som på
glas. Det var så vackert derute. Spåren förde
mig ned på den vida Yapparn. Fjärden låg så
bländande skär. endast lätt rodnad af ett svagt
återsken från skyn. och ikring mig blänkte och
gnistrade snön likt millioner diamanter. På af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
