Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionens följder på det ekonomiska området
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artikel, som väckte skarpt genljud öfverallt i tsardömet, skildrade
Leo Tolstoi det värkliga tillståndet, visade att tiotal miljoner
människor icke visste hvarifrån de skulle få bröd under den
långa tiden till nästa skörd, och uppfordrade regeringen att
oförtöfvadt låta allmänheten veta huruvida i hela riket funnes
tillräckligt spanmål för att lifnära befolkningen till följande år
samt att, om så ej vore fallet, genast vidtaga åtgärder för att
från annat håll anskaffa det nödvändiga.
Regeringen fann sig tvungen att svara. Den utfärdade en
ukas, som förbjöd all spanmålsutförsel från Ryssland, och
offentliggjorde en förklaring af innehåll att de inom riket befintliga
förråden vore fullt tillräckliga för att underhålla befolkningen intill
nästa skörd.
Det regeringen, eller finansministern Vischnegradskij, som
utfärdat tillkännagifvandet, emellertid icke sade, var att de
tillgängliga spanmålsförråden ingalunda befunno sig i den af missväxten
drabbade befolkningens, utan i spanmålshandlarnas händer, och
att det behöfdes en summa af i rundt tal fyra hundra miljoner
rubel för att öfverföra dessa förråd från de sistnämdas magasin
till de förstnämdas stugor. Till en början anslog regeringen
tolf miljoner ur den kejserliga understödsfonden och förklarade
detta vara det högsta belopp, som möjligen kunde utgifvas.
Det var en till löjlighet otillräcklig summa, i synnerhet som den
förvaltades på det i Ryssland öfliga sättet: af
regeringstjänstemän af olika grader och titlar, men alla med gapande fickor, så
att endast en del af medlen kom de understödsbehöfvande till
handa. Trettiofyra miljoner hungrande människor kunde icke
många dagar mättas med det, som föll på deras andel.
Regeringen liksom hvar och en annan insåg att dessa trettiofyra
miljoner människor, som ingenting i världen mera hade att
förlora, kunde bli till en värklig fara. Den ökade därför småningom,
trots sin bestämda förklaring att den icke kunde gifva mera, de
tolf miljonerna till etthundratjugu.
Men icke ens detta räckte till mera än högst att, enligt
Stepniaks uttryck, föda en hungrig människa af tre. Den
enskilda välgörenheten måste klarligen träda emellan. Och den
enskilda välgörenheten var mer än villig att så göra, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
