Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid historien om trähästen skakade godsägaren på
hufvudet och sade: »Nå, det betyder då ingenting, det är ju
bara krönikor.»
Och när nu föredraget kom in på kapitlet om Ulysses’
irrfärder, hvilka varat i tjugu år, då vacklade hans tro ännu
mera, och då herr Nemlich berättade om Penelope, att hon
väntat på honom i tjugu år cch ej velat gå in på att gifta
om sig, sade han: »Nå, hon var ju också kommen till
åren, eftersom hon hade en vuxen kronprins;» men då herr
Nemlich slutligen berättade, huru Ulysses återvunnit sitt
rike och gått i kompani med den »gudomlige svinaherden»,
då var det färdigt.
»Herre,» ropade Groterjahn, »nu kan det vara nog!
Jag hör gärna omtalas exempel på, huru en skräddaregesäll
blifvit konung, och om det inte är sant, så är det likväl
möjligt. Men att en konung skulle göra sig så gemen
och — så att säga — bli bror med en svinaherde, det
måtte fan tro och inte jag. Herre, jag är inte någon konung,
jag är inte ens storhertig, jag är blott ägare till det
mecklenburgska riddargodset Stora Barkow; men se, min
svinaherde håller jag på afstånd, och när han skickat sig väl
och kommer och berättar mig, att den ena suggan fått sig
ett dussin grisar eller så vid pass, då får han sig en snaps
och en smörgås, och därmed basta! En svinaherde är
också en människa, det vet jag nog, men någon skillnad
mellan stånden måste det finnas, och den, som säger
någonting om det, han är en fördömd demokrat; och nu vill jag
inte veta något vidare, sluta nu!»
»Nu är det också slut,» sade herr Nemlich mycket
slagen. »Jag vill blott med er tillåtelse ännu göra den
anmärkningen, att en mycket lärd doktor påstått, det Ulysses
på sina irrfärder äfven besökt Mecklenburg, och att
Phæakernas land, där de lefvat så väl, ej är något annat än vår
ö Poel.»
»Huru!» sade Groterjahn. »Poel? Det kan nog vara
möjligt, bönderna på Poel ha det alls inte illa. Jag minns
ännu, hur min far berättade, att de spelade femkort om fem
scheffel hvete, och det på en tid då scheffeln kostade fyra
thaler och tjugotvå schilling. Ja, det är nog möjligt.»
»Herre!» utbrast Jockum, som var nära att skratta sig
till döds, »han ljuger för er. Jag har ju en morbror som
bor på Poel, och han har ofta besökt min mor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
