Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var dock en tröst i bedröfvelsen. Baronen visste
således icke att hon var här. Men när hon på återvägen
till hotellet skulle gå förbi honom, kunde han lätt vända
sig om och bli henne varse. Hon vände sig därför till
tant Lina och sade, att hon var färdig att fara ut till
krigsskeppet med henne. Paul instämde naturligtvis af allt sitt
hjärta häri, och det dröjde ej länge, förrän de sutto i en
båt och gungade ut mot skeppet.
En båttur på en lugn sjö vid vackert och varmt väder
är väl en af de saker, som bäst ingjuta lugn och frid hos
människan, men i Helenas själ smög friden icke in, hennes
hjärta klappade oroligt, som om det vore en af höken jagad
dufva. Hennes mor hade alltför mycket brytt henne för
herr baronen, och nu uppstodo hos henne de ängsliga
spörsmålen: Hur har den karlen kommit hit? Hvad vill han?
Skulle hon kunna undvika honom?
På den franska fregatten blefvo de vänligt emottagna
och visade omkring; tant Lina besåg noga allt, som om
hon tänkte aflägga examen i saken, och Paul var på god
väg att rida på bogsprötet och att falla i vattnet, om han
icke i tid lyckligtvis blifvit uppfångad; men Helena såg
bort mot den plats, där mannen stått, som Paul utpekat för
henne; och när de rodde tillbaka, begärde hon ifrigt, att de
skulle lägga i land långt därifrån. Så skedde äfven, och
när den gamla damen gått för att ombesörja sina affärer och
Helena gick hem ensam med Paul, sade hon: »Paul, tala
inte om i dag — bara inte i dag — att du sett baronen.»
»Det skall jag inte göra, Lena; men hvarför det? Du
ser så orolig ut?»
»Paul, kom! Vi ha varit borta mycket för länge; tänk,
hvad skall mamma säga?»
Men mamma hade nu redan sagt mycket, hvarom de
ej hade någon aning; hon hade sofvit mycket godt, men
inbillade sig, att hon sofvit mycket illa och hade skäl att
vara ond. När hon nu icke fick se Helena i rummet, hade
hon anledning att bli mycket ond; hon ringde därför häftigt
på klocksträngen, och när uppasserskan kom in och besvarade
hennes frågor därmed, att den unga mamsellen redan
tidigt gått ned till stranden, ansåg hon det för ett opassande,
lättsinnigt uppförande och för en gränslös brist på uppmärksamhet
mot henne. Hela hotellet sattes i rörelse, och då
en af husets folk omtalade, att den lille unge herrn gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
