Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huruvida det verkligen kunde vara sant, hvad den dumme
pojken Paul i sitt oförstånd kommit fram med.
»Ni betraktar mig, min dotter,» sade den gamla damen,
»det är inte mycket att se på, och i edra förtretligheter
har jag ingen skuld. Men efter hvad jag kan finna, är er
granne skulden därtill, och i så fall kan ju en ändring lätt
åstadkommas, vi kunna ju byta rum, i mitt finnas också
två sängar, och jag har ingenting emot att — huru heter
den gamle nu igen?»
»Jahn,» sade Paul.
»Poll!» utbrast hans mor.
»Att ligga vägg i vägg med den gamle Jahn.»
»Det är mycket snällt af er,» sade Helena, gick fram
till den gamla damen och lade sin hand på hennes axel,
»mamma skall helt säkert med stor tacksamhet mottaga ert
vänliga anbud.»
Den tacksamhet, modern visade, var alls icke stor, den
utgjordes blott af en nådig böjning med hufvudet.
»Ah, min kära dotter,» sade den gamla damen till
Helena och klappade med sina gamla, knotiga fingrar hennes
lilla mjuka hand, »den ena människan måste hjälpa den
andra här i världen, och ni skall nog kunna betala mig
med samma mynt, eftersom vi ännu länge skola bli
reskamrater, ty ni ska ju, efter hvad jag hört, också resa till
Konstantinopel!»
Nå, det fattades bara! Den gamla, gråa damen ämnade
sig äfven till Konstantinopel!
Fru Jeannette såg nu på henne, som om hon gjort det
oförskämdaste intrång i hennes rättigheter; hon, fru
Groterjahn, reste för sitt starka begär efter bildning, men den
här gamla varelsen, som ännu icke hade satt sin fot på
bildningens heliga mark, hvad skulle väl hon i Konstantinopel
att göra?
Själfva Helena förvånades häröfver och utbrast:
»Men vid er ålder?»
»Ja, min kära dotter, hvad man försummat i sina unga
år, det måste man ta igen i ålderdomen. Jag har sedan
min tidigaste ungdom haft en brinnande önskan att lära
känna Gud i naturen och att beundra och tillbedja honom
i hans verk; men jag måste inskränka mig till ett trångt
område — till Wismar, min dotter — ty jag saknade
penningar. Men nu har jag genom ett olyckligt dödsfall inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
