Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Estlänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskap mer, och intet målat vill jag hädanefter se. När
mörkrets ridå fallit, vände han sig om för att gå till
vila, men hade glömt vägen. Han gick hit och dit mellan
hallonbuskar och furustammar. Det blev så kolmörkt att
han måste stanna. Äntligen gick månen upp och färgade
talltopparna ljust blekgröna, vilket bröt sällsamt av mot
de obelysta barrmassorna inunder. Målaren gick över
sumpiga mossar. Till slut måste han stanna på en tuva,
som gungade inunder honom; han vände sig om, gick en
stund och sjönk till knäna i gyttjan. Han arbetade sig
upp och såg sig omkring. Kring honom hoppade
förskräckta klossor, och uppe i en gammal yvig gran
glimmade ett kattlos lysmasklika ögon. Månen steg högre och
upplyste en liten fä-stig; på den framgick konstnären och
upptäckte snart en liten hage med en stuga. Han bultade
på stugans dörr. Intet svar. Han knackade på fönstret,
men allt var tyst, själva stugan tycktes sova. Han
väsnades länge förgäves. Slutligen skrek han: »Om ni
inte låter upp, slår jag sönder fönstret och kliver in, ty
jag har ej lust att vara ute i den fuktiga natten.»
Äntligen öppnades dörren, och en varelse tittade ut.
Det var ett gulblekt ansikte med kort, svart skägg och en
röd kalott. Ögonen plirade, den trubbiga näsans sidor
vidgades som på en vädrande mops, och munnen
öppnades som på en hungrig haj. »Drömmer jag?» sade
målaren. »Hör du, gubbe, vem bor här?» Underdjuret
höjde då på de buskiga ögonbrynen och vände till örat
lyssnande. Målaren talade vidare; mannen tycktes vilja
förstå, men kunde ej. Målaren, som varit på andra sidan
Östersjön, tyckte att mannens mössa såg finsk ut och sade
därför på finska språket: »Är du från Finland, din
stackare?» Gubben skakade undrande på huvudet. »Det
måtte väl inte vara en tomtegubbe heller! — Möjligen är
han från Estland», och så sade han på estniska: »Jaså,
du är visst estlänning?» Då klarnade människans anlete,
munnen log och pannan jämnades. I Ögonen
uppflammade en sådan eld av kärlek och fröjd, att målaren
fattade tycke för den sällsamme. Den fule hade blivit skön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
