Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nuftigaste, emedan vi voro midt på dagen. M. var imeller-
tid bland de oförnuftiga; ett blankt haf är så förtjusande
och så kallade friska morgonbriser hennes förskräckelse.
Vi hade tagit in på ett af de många hotellen för resande här;
det låg alldeles nere vid stranden och från våra svala bal-
konger kunde vi, liggande på filtar, med ögonen följa vågor-
nas lek och se båtarne styra ut till hafs eller landa vid de skö-
na öar (les Lérins), hvilka utgöra en af Cannes stora attrak-
tioner. Vi hade efter resan och en kort promenad ätit ti-
dig middag och hvilade en timmes tid derefter, för att kl.
4 i vagn gifva oss af inåt landet. Cannes, en fordom be-
tydande stad med vackra romerska ruiner, var målet för
färden; här odlas också välluktande blommor till parfyme-
rierna och man kan icke drömma om att se så stora åkrar med
violer, reseda, rosor, verbenor, cassia och er mängd andra
i bibeln omtalade doftande örter och blomster. Oranger
och citroner äro nästan för starka t. o. m. i fria luften.
Ack, hvad måste vi ej få se i himlen, då denna jorden
kan vara så obegripligen skön och — ändå, när den är som
skönast, längtar man till något ändå fullkomligare eller åt-
minstone dit, der man vet att ingen vexling, ingen förän-
dring, ingen frost eller vinter skall förstöra glädjen af
det, som vi se och njuta.
Närmare 8 kommo vi hem, intogo vår sena middag
och gingo tidigt till hvila, d. v. s. den som behagade. Det
kännes alltid så svårt för M. att gå till sängs: när man är
lycklig och förtjust af det vackra man sett, kan sömnen ej
komma; kroppen tyckes få nya krafter af själens tillfreds-
ställelse. Vi kunde från balkongen kasta stenar i vattnet
och roade oss som barn åt det fosforescerande skimret,
hvilket tändes af hvarje föremål, som berörde vågen. Man
vet ju att detta glitter förorsakas af djur och tröstade oss
med att: de intet känna, ty nog störas de bra ofta; de å-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
