- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
249

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249’

eländig, att du ej annat kunde och ville än ligga i
stoftet och tigga om nåd! ty endast så —–

— Usel och eländig är jag nog, — afbröt
honom nu i sin tur öfversten. — Ja, så, att jag tror
jag aldrig mer skall kunna se en ärlig man i
ögonen. Men tigga — nej! det förstår jag mig inte på
Dö for mina fel kan jag, och vore färdig dertill när
som helst. Trpligen skulle jag också ej ha
öfverlefvat en skamlig konkurs; och sjelfva er ädelmodiga
hjelpsamhet, ehuru kär den är mig, innebär en
förödmjukelse som smakar något af dödens galla. Jag
tror ej att jag lefver länge efter detta. Men jag vill
dö som en man, icke liggande i stoftet och tiggande
om nåd. — Men vi skola väl ej komma oss i gräl i
afton likväl, — fortfor öfversten, som märkte sin brors
sorgsna min vid detta hans tal. — Nej, hvarken nu
eller någonsin mer skall jag få lust att gräla öfver
dig och din sirap, du gamla hjertans pojke! Aldrig,
Adrian, skall jag glömma hvad du i dag velat göra
för mig!

— Lappri! Hvad är det värdt att tala om, helst
när hvarken du eller ungherrskapet tycks unna mig
att verkligen göra det? Men en sak’ får du
åtminstone ej neka mig. Det är att erbjuda Almlunda till
bostad åt er, ifall svägerskan kan finna sig vid att
bo på landet, då ni nu väl måste välja en
anspråkslös boning.

— Och du skulle lemna ditt lilla paradis!

— Mitt paradis? Ack, kära du! det är icke här
lyckligtvis. Jag tycker om mitt lilla ställe, men icke
mer än att jag kan lemna det när som helst. Och
jag hoppas att innan alltför länge–-

Få flytta till mitt paradis derofvan, höll herr
Adrian på att säga; men han hejdade sig, tänkande
denna stund icke den rätta för första yttrandet af en
aning, som han redan länge hyst. En stickande
smärta i bröstet hade sedan några veckor ofta plågat
honom. Han kände den första gången om aftonen efter
sån olyckliga skridskofärd; och tyckte sig förstå att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free