- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
172

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172’

ej blott sin himmel för oss alla, han tager oss äfven
— ibland hårdt nog — vid handen för att draga oss
dit in. Men det onda är starkt inom oss och vi
älska mer mörkret än, ljuset, derföre göra vi så mycket
motstånd, att det. nog lär vara sannt, ehuru förfärligt,
att mången själ går till pinorummet.

— Gud bjuder alla till sin himmel och nödgar
dem äfven att inträda, jag vet att det heter så. Men
hvarför heter det då också på många ställen i
Skriften, att Gud utkorat somliga till salighet och andra
till förtappelse? Ja, tillochmed, att han förhärdar
dessa olyckligas hjertan på det de icke tro skola och
varda frälsta? Hvad säger ni om dessa förfärliga
ord?

— Att ni missförstått dem, liksom så mycket
annat; och att ni bör vända er till någon helt annan
än mig för att få de svar ni behöfver i så vigtiga
frågor.

— Men säg mig ändå hur ni fattat det! Tro
mig, jag frågar ej af lust att disputera. Jag vet väl
att vår bekännelse förkastar nådevalet; men bibeln,
som skall vara vår bekännelses grund, talar dock på
flera ställen om ett sådant. Hur förlikar sig vårt
godtyckliga förbiseende af dessa ställen med
påståendet att vi böra och kunna tro allt i Skriften, och kan
förlika oss med motsägelserna i denna Skrift, som på
en sida erbjuder salighet åt alla och på en annan
förklarar somliga redan af begynnelsen bestämda för
förtappelse ?

— Ack, hur skulle jag kunna undervisa, än
mindre öfvertyga er! Men nog vill jag så godt jag kan
säga huru jag tror. Guds Ande kallar alla menniskor
till nåden i Kristo och ofta, ofta förnyas denna
kallelse. Han tvingar oss ej dertill, emedan han skapat
oss till frihet; men de som icke vilja låta sig vinnas
för himlen, måste aflägsnas alltmera för hvarje gång
kallelsen förnyas, och det som ämnades dem till
upp-mjukelse länder dem då till förhärd else. De blifva
förtappade genom sitt eget fria val; men nåden, Guds

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free