- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
117

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tredje delen.

Förståndslära (Logik).

31enniskan är ett djur och har med de Öfriga till denna del af skapelsen hörande
varelser gemensamt, ej allenast sin kropp och behofvet af dennes ständiga
underhållande, om den ej genast skall förgås, utan äfven ett medfödt begär att härtill
söka de tjenligaste medel. Man finner hos alla djur, ehuru i olika grader, en
naturdrift såväl att söka de för hvart och ett tjenligaste näringsmedlen, som att
undvika eller motverka hotande faror, hvartill kan läggas deras kärlek för och
omsorg om sin späda affoda; dessa egenskaper kunna ej förenas med begreppet
om den döda materien, utan måste härflyta från ett med kroppen förenadt andligt
väsende, det vi kalla lif eller själ. Hos djuren kallar man detta instinkt; hos
menniskan äro dessa förhållanden mera utbildade och verksamma än hos någon
annan varelse, och hafva derför fått namn af förstånd, hvartill kan räknas vilja,
eller förmåga att bland flere ting utvälja hvad förståndet bestämmer såsom det
mest ändamålsenliga.

Likasom all annan kunskap hvilar på bestämd grund och fortgår efter
ordnade lagar, såsom t. ex. språkläran och räknekonsten, hvartill äfven kunna läggas
handtverk och annan materiel sysselsättning, så finnas äfven för själens
verksamhet vissa reglor, en gång af den evige verldsordnaren bestämda, hvilka ej kunna
rubbas. Filosofien, af grekiska udlo? (vän) och aowia (vishet), på svenska
“vishets-vännen“ eller “vishetsläran“, är den vetenskap, som söker utforska yttersta
grunden till de ändliga varelsernas vetande, för att från denna synpunkt kunna
förklara hvad i verlden förekommer. Denna grund är Gud, all vishets källa, det
fullkomliga, det högsta och ursprungliga. Till sökande af detta mål begagnar
menskliga tankeförmågan en särskild gren af filosofien, som innehåller
uppfattningen af de lagar förståndet följer under sin verksamhet, och denna kallar man
logik, efter grekiska ordet Åöyoe (ord, tal, förnuft).

Under den allmänna benämningen förstånd innefattar man vanligen den
menskliga tankeförmågan; denna är blott en, men efter dess olika verksamhet
indelas den i trenne förmögenheter: förstånd, förnuft och inbillning skr af t.

Förstånd är förmågan att bilda begrepp samt att med deras biträde uppgöra
omdömen och slutledningar. Föreställningskraften utgör förståndets biträde, och
menniskans fem sinnen äro de organer, hvilka härvid tjena såsom verktyg för
den yttre åskådningen.

Med yttre åskådning förstås i logisk mening ej ensamt de föreställningar man erhåller
genom biträde af synen, utan äfven alla andra omedelbara uppfattningar med ett eller flere af de
yttre sinnena (hörsel, smak, lukt eller känsel). Vissa af dessa, särdeles dem, som inbemtas genom
hörseln eller käuseln, brukar man vanligen äfven kalla känslor.

Förnuft är förmågan att bilda idéer, hvarmed förstås sådana föreställningar,
hvilka ej kunna uppfattas hvarken genom åskådning eller förståndsbegrepp. Dessa
idéer äro af två slag, af hvilka man brukar kalla det ena förnufts-idéer eller
för-nufts-begrepp, såsom t. ex. föreställningen om Gud, evighet, oändlighet; det andra
estetiska idéer eller inbillningskraftens idéer, hvilka bildas af sinnliga föreställningar
och ordnas till ett helt, hvilket dock icke kan genom begrepp tydligt uppfattas,
utan endast framställas till föremål för iijre åskådning.

Inbillninyskraft (fantasi) är den skapande förmågan hos menniskan, det vill
säga förmågan att med minnets tillhjelp framkalla bilder och föreställningar, samt
af dem skapa och utveckla nya bilder.

Logiken befattar sig endast med tydliga och klara begrepp, och har således ensamt att skaffa
med förståndets verkningskrets samt yttrar sitt inflytande på de två öfriga förmögenheterna hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free