Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Svenskar, som varit på samma spår för länge sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
I fråga om vårt krav att alla skola arbeta, säger Agardh:
Fattigdomen uppkommer icke genom annat än oanvänd arbetskraft. Om
man tänker sig ett samhälle, där alla kunde arbeta och alla ville arbeta,
alla hade frihet att arbeta och alla finge sitt arbete tillräckligt betalt
till uppehälle för sig och de sina, så skulle icke något elände finnas,
utan i stället ett allmänt välbefinnande.
Har Agardh något att säga i fråga om vårt krav, att all
penninggång skall ledas till produktion och ingenting annat? Ja, mycket,
och han synes här vara av alldeles samma mening. I ett väl ordnat
penningsystem måste, säger han, alla pengar ledas till avkomstens
befrämjande, det vill säga, de måste ledas till produktionen, men
icke till konsumtionens underhåll, som tillintetgör avkomsterna. Han
varnar för all uppmuntran av ett levnadssätt över tillgångarna.
Tusende familjer leva, säger han, endast i oupphörlig vigilans för
att hålla konkursen på avstånd, åtminstone så länge till dess
husfadern dör, då hela hemmet störtar in över hans likkista. Vad skall
man säga om en samhällsordning, där detta är ordningen för dagen ?
Citerande en annan anför han: Det är den onaturliga lättheten
att i offentliga låneanstalter erhålla lån utan att beviset över en
föregången affär därför ligger till grund, som förer till obetänksamhet
och vanvård i penningars användande, rycker dem från produktiva
ändamål och ger dem till pris åt flärd och lyx, alstrar överdrivna
och omåttliga njutningsanspråk, gör för en tid umbärlig all
ordningsamhet och beräkning i affärers drivande och som verkar först
till försummelse, sedermera till ohåg, därefter till vigilans och svek,
och slutligen till en upplösning med brott.
I fråga om sedelutgivningen har han tankar, som gång på gång
tangera våra. Sedlar, utgivna utan valuta, måste, säger han,
nödvändigt falla i värde liksom en utspädd vätska förlorar smak och
innehåll. Riksbanken skall diskontera inrikes växlar, uppkomna genom
verkliga affärer. Lånen skola återbetalas, när affären är avslutad.
Vid förfallotiden ingår sedelmyntet åter i riksbanken och försvinner
av sig självt. Den summa i sedlar, som banken för detta ändamål
kan utlämna, är således obegränsad, emedan den alltid försvinner
av sig själv. Så framt säkerheten är given, kan riksbanken på detta
sätt utlämna hur många miljoner som helst. Staten ställer det så,
som det sker i Skottland, att rörelsekapitalets storlek reglerar sig
själv, ökas eller minskas efter behovet för produktionen. I Skottland
göres vid alla försträckningar från bankerna alltid avseende därpå,
om de gå till konsumtion eller produktion. Uti ett riktigt system
reducerar sig sedelmassan, oaktat penningbrist aldrig kan uppstå, till
det minsta möjliga belopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
