Rännstensungar och storborgare / 315 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXVIII. Om vidskepligt teaterfolk. — Om lyckobringande katter och olycksaliga opaler. — Något litet om den svenska revyens historia. — Om olika konkurrenter på den s. k. revymarknaden. — Revysnärtar förr och nu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Norlander som härska på revyaffischerna,
då sommaren 1906 Hasse Z. och
Otton Hellkvist plötsligt framträda på
Kristallen med Elis Ellis som
musikaliskt smakråd.

Det var den sommaren, då dir.
G. A. Svensson underhandlade om
att bygga den s. k. Apolloteatern på
Kaptensudden och för
invigningsprogrammet på samma teater bundit
undertecknad vid sig.

— — —

Firman Hasse & Otton
samarbetade med framgång även på
Östermalmsteatern, Salmsons rosiga teater, men efter det drog sig
den förstnämnda ur elden och sign. Otton fick fast fot med
»Här ska valsas», skriven av honom plus Oscar Hemberg.

— — —

Ingenjören Axel Askenbeck

En mycket flitig spex- och revyförfattare var på sin tid
lantmätaren Axel Askenbeck. Hans sign. »Ack» syntes på
en mångfald affischer, närmast Alhambras och Mosebackes.
Han var fyndig versmakare och lycklig arrangör av
revyscener. Personligen var »Ack» en hjärtans gemytlig man, han
som de flesta vilka ha ett mera ytligt pund att bära på. Man
förvånade sig att Askenbeck med sin väldiga kroppshydda
kunde kata i mark och skog som lantmätare, men han
beskrives under detta sitt arbete som en verklig tuf-hoppare.

Att ej glömma omnämna en så förnämlig konkurrent som
attachén baron Knut Bonde. Baronen, son av den på sin
tid omåttligt populäre friherren Carl Carlsson Bonde på
Eriksberg, är en utomordentligt lycklig kompositör, vilken på
sin tid skrev musik till en hel del kupletter i undertecknads
revyer på Södran. Jag minnes huru jag en söndagsnatt fick
idé till en kuplett, steg upp, samt iklädd nattrock satte mig
vid skrivbordet. Med tidigt morgontåg avgick brevet till
Uppsala, där baron B. då låg och studerade. — Måndag morgon
var den nya kompositionen i mina händer samt började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>