- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
344

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344 QVINNAN.

och råd, se vi dem genast gripna af en vördnadsfull
förvirring. För dessa lastens döttrar synes familjemodrens
beskyddande hand icke mindre gudomligt förbarmande än
Kristi hand för de spetälska då han vidrörde deras sår.
Lika ömtåliga som hon sjelf om hennes värdighet, och fullt
medvetna om det svalg som skiljer dem från henne, skulle
de icke ens förlåta henne om hon behandlade dem såsom
jemnlikar. Deras stränge historieskrifvare, Duchåtelet,
berättar att en arbeterska, gift och moder till tvenne barn,
som, under ett besök i tukthuset i Saint-Lazare, förtroligt
tilltalade några af dessa qvinnor, af dem blef med vrede
tillbakastött, och att en af dem utropade: »Hon talar
till oss liksom vi vore hederliga qvinnor, hon, en
familjemoder! Det är afskyvärdt!»

Sådant är qvinnans tredubbla herravälde inom det
äktenskapliga samhället. Men familjen inom en
civiliserad stat inskränker sig icke till denna omedelbara grupp,
bildad af makarna och de små barnen. Om fadrens eller
modrens död upplöser familjen, skapar staten omkring de
* fader- och moderlösa en diktad, men skyddande faderlig-

het, som utöfvas genom förmynderskap och familjeråd.

Qvinnan är derifrån utesluten och likväl borde
qvinnan der innehafva hedersrummet.

Män, kallade till familjeråd, tänka alltför ofta endast
på att kunna undandraga sig de pligter detta medför.
Den minsta förevändning tjenar dem till skäl för
uteblif-vande, och fredsdomaren ser sig ofta tvungen att i deras
ställe sätta fullkomligt likgiltiga eller främmande personer.
Äro de deremot närvarande, händer det oftast att de
hvarken bry sig om att göra sig besvär med att forska
djupare i saken, ej heller hafva de på förhand gjort sig
underrättade om förhållandena; de höra på hvad man säger,
de underteckna hvad man lägger för dem, förmyndaren
har sin makt erkänd, och myndlingen är och förblir
fader-• och moderlös. Och denne förmyndare, hvem är väl han?
Vanligtvis en redbar man, med vana att handhafva
penningar, sällan en fader i ordets rätta bemärkelse. Hvad
som felas i dessa anordningar, det är just hvad som vål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free