Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN FRIA QVINNAN.
229
— Hvarföre ett år? Hvarföre ett halft år? Hvarföre
fjorton dagar? Det finnes menniskor, som oftare än andra
fordra luftombyte. Ni, till exempel, är af ett trögare
temperament, som långsamt gör sig till godo atmosferens
närande ämnen. Jag åter acclimatiserar mig ganska fort.
Jag behöfver kanske för mitt fullkomnande, att tidt och
ofta gifta mig, till exempel hvarje dag.
— Min herre, ni skämtar.
— Alldeles inte, jag endast söker att tillämpa edra
dogmer. Mig förefaller det till och med såsom vore det
mest gudaktigt att gifta sig med två hustrur hvarje gång.
Vid dessa ord slungade köttets apostel en föraktfull
blick mot den talande och lemnade salen. Han hade ju
också uttalat sig tillräckligt. I de få ord han talat
uppenbarade sig klart och bestämdt hans religions tvenne
dogmer: Helgd åt de köttsliga lustarna; lidelsens
företräde framför moralen. Visserligen skulle det aldrig falla
mig in att vilja tillintetgöra köttet. Jag är icke en
Armandes lärjunge, och jag säger med Clitandre: »Jag älskar
med hela min varelse.» Men att förkunna köttets
likställighet med själen i de ömmare förhållandena, det är
detsamma som att gifva dödsstöten åt den sanna kärleken.
Kärleken kan lefva inom en eremits hjerta, men aldrig
inom en vällustings.
Att åter vilja ställa lidelsen högre än pligten, är
detsamma som att vilja omkullkasta all sedlig lag. Lidelsen
är vinden som drifver fram skeppet, vågen som lyfter det
i sin famn, men aldrig_ styret, som gifver det sin riktning.
Att instifta äktenskap utan kärlek, det vore att deri
införa förtviflan; men att vilja införa kärlek utan sedlig
pligt i äktenskapet, det vore detsamma som att gifva helgd
åt vanhedern och liderligheten. Om vi förherrliga
lidelsen, måste vi också, för att vara rättvisa, kanonisera hela
dess afkomma: lystenheten, nycken, till och med
sjelfs-våldet ’). Hvad blir det väl af själen midt under dessa
J) Skäl, dem våra läsare och synnerligen våra läsarinnor lätt skola
inse och gilla, förpligta oss att icke närmare ingå i detaljer öfver teo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
