- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
77

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGDOMEN. ÅLDERN FÖR ÄKTENSKAP. 77

inbillning förespeglar dem bära vi inom oss ett så
lefvande ideal af kärleken, att vi låna dess drag åt den
första varelse vid hvilken vår blinda tillgifvenhet fäster
sig. Vid aderton års ålder äro vi alla Pygmalions
vederlikar; vi tillbedja vårt eget verk. Derifrån så månget
bittert uppvaknande när ungdomsdrömmen flyktat. Vi
förebrå bildstoden dess köld: den är hvad den alltid varit, det
var endast vårt hjerta som var brinnande; vi krossa
bildstoden derför att den var af marmor: den var det i går
lika som i dag, det var endast vår inbillning som var lefvande.
Och likväl har själen, botad men ryckt ur sin förtrollning
och af stående en del af sig sjelf vid tillfrisknandet,
förlorat ömhetens mest utsökta glädje, tron på dess evighet.
Inför en sådan fara tvekar ej längre den kloka,
omtänksamma modren. I stället för att i sina samtal med
dottren undvika att nämna kärlek, liksom funnes den icke
till, eller att fördöma den såsom det ondas genius,
framhåller hon den för dottren under dess verkliga drag, det
vill säga, såsom en naturlig gäst hos upphöjda själar,
såsom driffjedern måhända till allt hvad skönast och ädlast
utöfvas i verlden! Unga hjertan gå mindre lätt förlorade
genom ömheten än genom det som liknar den. Om således
den unga flickan får kunskap om att ingenting är mera
dödande för denna gudomliga känsla än de förbigående
nycker som våga gifva sig namn af kärlek, om hon
uppfattar den såsom en af de sällsynta skatter som man
endast förvärfvar genom att eröfra den, som man endast
förmår att qvarhålla genom att förtjena den; om hon
vet att det hjerta som vill vara värdigt att inrymma denna
känsla bör renas såsom en helgedom och höja och
utvidga sig till ett tempel, då, varen försäkrade derom, skall
detta höga ideal, inprägladt hos henne, ensamt genom sin
upphöjda skönhet förmå att gifva henne afsmak för de
fåfänga, ihåliga bilder som vanhelga eller vanställa det;
man tillbeder inga afgudar sedan man lärt känna den
ende, sanne Guden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free