Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDAMERIKA.
339
kruka på axeln, så erinras man ofrivilligt om antikens skönaste gestalter.
Den skickligt draperade kappan döljer ingalunda afundsjukt den
väl-formade bysten; den lilla foten är oklanderlig, ögat strålande af eld
och drucket af lefnadslust.
Detta staffage passar ej illa till den bild, af hvilken vi njuta, då
vi nu lemna Cartagena och ånga uppför den väldiga Magdalena-floden.
Vårt besök gäller städerna Marinilla och Medellin, senare äfven
hufvudstaden, Santa Fé de Bogota. Infarten i den tropiska floden gör ett
berusande intryck, helst om den företages sedan skymningen redan
inbrutit eller ock tidigt på morgonen. I förra fallet "ser man i vester
simma rosenfärgade, mörkröda och purpurmoln på orangefärgad grund,
som småningom öfvergår i ljusare gult, under det firmamentet i zenit
ännu förblifver djupt blått. Efter hand försvagas alla färgtoner: det
rosenröda förvandlas i lilas, det mörkröda i violett och det
purpurfärgade blir blågrått, men infattas fortfarande af en gyllene rand".
Sedan detta skådespel någon stund pågått, höjer sig i öster den bleke
månen och öfvergjuter hela det ojämnförliga landskapet med sitt
magiska ljus. Stilla, som qvällen är, uppfångar örat hvarje det ringaste
ljud; man hör trädklättrarens läte och den formliga skala, i hvilken
Regulus öfvar sig; ur vassen ljuder utterns skri och i fjärran bortdör
tigerns rytande, under det vid den nära stranden kaimanernas käkar
klappra och trögdjuret upphäfver sin jämrande stämma. Ännu
underbarare torde emellertid det hela taga sig ut på morgonen, då den
aromatiska luften hvimlar af fjädrade sångare och af praktexemplaren bland
de tropiska fjärilarna. Det är då, skogens tätaste snår lifvas af
pratsamma papegojor, under det de blåa, röda eller gröna araerna parvis
slå sig ned i trädens toppar; bland de andra pröfvar tukanen sin mera
oviga flygt eller tumla sig hela flockar af sparfvar, hvilka här bära en
brokigt glänsande fjäderdrägt. Kardinalfågeln låter höra sina pipande
och hväsande toner och på de styfva grässtråna gunga de vackraste
enkfåglar. Taflans färgglans ökas af de praktfulla fjärilarna: de
guldgula Callidryas, Hymeniterna, den ståtliga Erebus och den grönblåa
Morpho Menelaus.
Vid sidan af ali denna naturens herrlighet taga sig de här
uppträdande menskliga varelserna högst anspråkslöst ut. De förstå knappt
att sätta värde på det öfverflöd, midt ibland hvilket de af försynen
blifvit försatta. Om något egentligt samlif kan man i de större städerna,
Medellin, Marinella, Rio negro, Antioquia med flera, knappast tala.
Endast qvinnorna aflägga besök hos hvarandra, och sedan de
undanstökat dessa, strömma de, åtföljda af sina "mattbärare", till kyrkorna»
22*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
