- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
66

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 G

VESTRA ASIEN.

Hur än i sär af vilda krafter sträfvas,
Gemensamt känns så tungomål som land.
Och midt i striden sig en kärlek blanda vågar,
Som, öfver allt, af eld från ofvan lågar —"

och dess lydelse är följande:
"Du min tanke var, clå lansar
Hveno mellan leden båda
Och de mörka, raka skaften
Trådde, kämpars blod att skåda.

Sannerligen rätt jag fattar,
Hvad mig denna svaghet vållat:
Är det sjukdom väl, som verkat,
Eller du, som mig förtrollat?

iir det du, som mig förtrollat,
Klander ej jag kan befara;

Men har annat ondt mig träffat,
Bör jag skuldlös dig förklara."

|

Hvad man härvid dock alltid bör erinra sig, är att denna
beduinernas poetiska hyllning i hvarje fall inskränker sig till den ännu
oförmälda jungfrun och ej sträcker sig till den redan förvärfvade makan.
Den ställning, denna senare intager, är nämnligen allt annat än lycklig,
enär hon delar alla öfriga muhammedanska qvinnors djupa husliga
elände. Större tillgifvenhet än för sin maka visar araben gemenligen
för sin — häst, för hvilken han har otaliga smeknamn, liksom
smekningar, och på hvilken han slösar de prydnader, han förmår; efter en
ansträngande färd är det alltid hästen, ej hustrun, som i främsta hand
utgör föremålet för hans omsorger. — Ej ens jungfrurna kunna hos
alla stammar glädja sig åt en sådan ridderlig hyllning från männens
sida, som den här ofvan beskrifna; så för, hos de kallt beräknande
schomeriterna, en moder ofta sin giftvuxna dotter till den man, hon
finner lämpligast, och rent af trugar henne på denne. I utbyte
af-fordrar hon brudgummen en medelmåttig summa, och faller det honom
inom nästföljande dygn åter in att afskeda sin brud, kostar detta den
så föga exemplariska modern ej så mycket som en tår, enär hon snart
har på tapeten en annan och, om så fordras, äfven en tredje eller
fjerde måg.

Vanligen tillgår ett bröllop hos beduinerna på följande sätt: Efter
det friaren, oftast genom en vän, anmält sig hos sin utkorades fader,
utsättes dag för bröllopet, i de flesta fall den femte eller sjette efter
den, då frieriet eller trolofningen (talab) ägt rum. Alla aftnar under
mellantiden firas regelbundet "möqväll", i synnerhet af ungdommen och
på det sätt, att man utanför brudens tält upptänder stora eldar och
af lossar bösskott, hvarefter el mutavahat, de "vidtljudande"
qvinno-sångerna, börja, i hvilka hvarje strof beledsagas af det egendomliga
sagnitci eller ett utrop, genom hvilket sångerskorna gifva luft åt sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free