Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den riktiga kunskapen skulle vara den, genom hvilken
man uppfattade dessa verkligheter, s& blef kunskapen
betydligt olika efter verkligheternas olikhet. Vattnet, luften
och de öfriga elementerna kan jag komma åt med mina
sinnen, men det går icke lika lyckligt att med sinnena
fatta talelementerna eller det rena varat. Sålunda hade
redan tidigt inom det filosofiska lägret sinnena råkat i
misskredit. Heraklit själf, som apoteoserade det sinnliga
uti dess grundbestämning rörelsen eller blifvandet, hade
för sinnena så föga förtroende, att han kallade dem
dåliga vittnen för barbariska själar; och atomisterna, som
till rang, heder och värdighet af absolut verklighet
upphöjde det kroppsligas grundbestämning det fyllda rummet,
afgåfvo mot sinnena sitt misstroendevotum genom att kalla
sinneskunskapen oäkta eller vanbördig. För sinnena
öppnade sig således inga lysande utsikter inom det filosofiska
lägret. Bättre var det väl beställdt inom det ofilosfiska.
Att tvifia på riktigheten och verkligheten af det, som man
såg med sina ögon eller hörde med sina öron, föll väl
ingen annan in än filosoferna, som redan från första
början visade sig såsom besynnerliga varelser, ehuruväl
äf-ven den ofilosofiske måste erkänna, att understundom det
besynnerliga hände honom, att han tyckte sig se, hvad
ingen annan såg, eller höra, hvad ingen annan hörde.
Och om Anaxagoras försäkrade, att, tvärt emot ögats
vittnesbörd, snön var svart, så var det väl näppeligen
någon med blott vanligt sundt förstånd och därtill friska
ögon, som trodde honom. Men icke heller för desse, som
litade på sina sinnen, blef sinnenas åtgörande tillräckligt
för åstadkommandet af en verklig kunskap. Sinnena ge
mig icke mer än vissa förnimmelser, den ena efter den
andra, och visserligen några samtidiga, men därmed har
jag ännu icke det, som jag kallar kunskap, ty kunska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
