Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
majestät, denna qvinna full utaf täckhet, af en onämbar tjusning, denna qvinna full af tankarnas ädelhet, och han sade sig jublande, att hon älskade honom. Han såg henne sedan i pröfningens dagar, i själsstridernas qval, han såg henne beröfvad yttre makt och glans, såg hennes skönhet förhärjad, hennes sinne fullt af sorgset allvar, fullt af ångest vid tanken på kommande dagars qval och han sade sig jublande, att skön eller härjad, i utöfvande makt eller neddragen i ringhet, så älskade han henne högst af allt på jorden och att han skulle föra denna kärlek med sig renad, förklarad bort till det oändliga och ofattliga, dit hans sökande ande i böner för Marie Antoinettes själ nu svingade sig.
Höstsolens strålar bröto sig fram genom molnen, ett klart sken strömmade emot honom, en sakta ton liksom vågens svall mot stranden, som en bortdöende suck förnams i rymden och öfver hans panna kändes likasom fläkten af en vinge.
Axel Fersen uppgaf ett skri. Han kände i sin själ, att Marie Antoinette icke fanns till på jorden; han kände, att hennes sista tankar sväfvat omkring honom och att han mottagit hennes sista helsning.
Det var den 16 Oktober, klockan 12 på dagen.
I denna stund höjde skarprättaren i Paris, medborgaren Sanson det bleka hufvud, som en gång varit drottningens af Frankrike, och folket vrålade: lefve republiken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
