Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone kommer det att dröja en tid, innan ni får återvända... Jag tror mig kunna använda er.
Gustaf tystnade. Hans blåa lifliga ögon hade en glans, likasom skådade han något föremål framför sig, hvilket gaf honom ett slags inspiration, och han fortfor:
— Hvem vet huru allt kan gestalta sig... freden i Europa kan brytas, och äfven vi skulle kunna blifva invecklade...
Gustaf afbröt sig sjelf, hans panna mulnade, och eftertänksamt och dröjande tillade han:
— Först och främst vill jag utforska mitt folks tankar... och ni... ni kan genom umgänge... genom att blanda er in i menniskohvimlet, lätt utforska de åsigter, som ligga på djupet... dessa åsigter skall ni högt uttala för mig, utan fruktan, likasom sade ni dem till er sjelf. En regent måste känna annat än de ord, dem hans smickrare behaga uttala... de innersta impulserna, driffjädrarna... kraften, som sätter dessa fjädrar i rörelse.
— Skulle jag härmed kunna befrämja folkets sak... var då öfvertygad om, att ers majestät kan lita på mig, som på sig sjelf.
— Folkets sak, — upprepade konungen, och hans glänsande blickar föllo skarpa och klara på ynglingen. — Folkets sak är min egen, folkets bästa min sträfvan.
Gustafs smidiga gestalt blef likasom högre, och, gående ett slag öfver golfvets mjuka mattor, stannade han framför Fredrik Markman.
— Ni är ung och för att ni riktigt skall förstå mig, måste jag tala uppriktigt, måste jag säga er mina innersta tankar. Ett leende spelade öfver konungens läppar, likasom ett fint gäckeri;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
