- Project Runeberg -  Några blad ur protestantismens historia /
171

(1919) [MARC] Author: Deborah Alcock Translator: Annie Anderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En berättelse om nederlag. (Forts. på Böhmens historia)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna första våldsgärning följdes av sju förskräck-
liga år av förtryck, grym het och oordning. Vid slutet
av dessa sju år berömde sig Ferdinand av att det
icke fanns en enda protestant kvar i Böhmen. Men
så hade också Böhmens befolkning sjunkit från fem
miljoner till omkring åtta hundra tusen. A llt detta
var jesuiternas verk, och det var dem värdigt.
Brödra församlingen blev naturligtvis upplöst. Präs-
terna landsförvistes -— då de icke dödades, och folket
emigrerade — då de kunde. Vid denna tid hade de
en mycket framstående biskop, Johan Amos Come-
nius. Han ägde en ovanlig begåvning och stor lär-
dom. H an skrev många böcker, i synnerhet i upp-
fostringsfrågor och var en entusiast inom detta om-
råde. N u nödgades han lämna det land han älskade
över allt annat, och han gjorde det med bristande
hjärta. På väg över de berg, som skilja Böhmen från
Tyskland, kom han till den fläck, där man för sista
gången kunde se den böhmiska gränsen. H är föll han
på knä och bad, att Guds ords ljus aldrig måtte
slockna i det landet, utan brinna klart från genera-
tion till generation. Och så har det även gjort. Trots
Ferdinands önskan var icke protestantismen död —
den är en av de svåraste saker i världen att döda —
och i Böhmen fortsatte den att leva. Den lever kvar
där ännu, Gud vare tack!
Men då Comenius uppnådde det land, dit han nu
skulle taga sin tillflykt, var hans hjärta uppfyllt av
sm ärta och bitterhet. H an trodde, att den församling,
vilkens huvud han var —- den älskade brödraförsam-
lingen — höll på att dö utan möjlighet att pa nytt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prothist/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free