Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
banter och hingstridare torkade sina kläder framför
elden, medan de smuttade på prestens öl eller sökte
famntaga hans pigor. Eljest var det tyst rundt om-
kring öfver de vida markerna:
»Stackars Brunte», sade Elin, som sökt reda på
sin häst bland de andre, och klappade honom på
halsen, »stackars lilla Brunte. ... Är du trött?»
Hästen vände sitt hufvud och såg med sina stora
ögon på henne, liksom han väntade få något att
äta. Då hon icke genast gaf honom det, puffade
han till henne i sidan med nosen, såsom han var
van att göra, då han ville hafva bröd.
»Ja så, du vill ha bröd? ... Nå, det skall du få,
Brunte. Ett rigtigt rart, präktigt stycke, kära Brunte.
... Men då skall du vara snäll mot mig och gå så
stadigt öfver diken och broar.»
Hon tog upp ur fickan, medan hon talade,
några brödbitar och gaf honom dem med ena han:
den, under det att hon med den andra klappade och
smekte honom på halsen och slätade ut hans långa
manhår.
När han ätit upp den sista brödbiten, stod hon
länge tankfull och stirrade upp åt himlen. Ögonen
fyldes med tårar och plötsligt vände hon sig häftigt
om och slog armarne kring hans hals.
»Ack, allra käraste Brunte», hviskade hon, öf-
verväldigad af rörelse. »Såg du junkern der borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
