Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag endast på lians ädla hjerta, hans-
milda sinne och hans öppna själ. Det gjorde
att jag alldeles inte, som en annan flicka
kanske hade gjort, fastade mig vid, att
han har en ful näsa.”
Baron (tar sig omedvetet om näsan). Ja
sä, sa’ salig mamma det? — Men Emelie,
säg hurudant är ditt prof?
Emelie. Pappa får inte skratta.
Baron. Det lofvar jag. Då jag för en
stund se’n skrattade, trodde jag inte att
din plan var allvar; den föreföll mig
nästan för romanesk. Att pröfva menniskor
är ett lifstids-studium och går inte så vigt
för sig, som i ett theaterstycke.
Emelie. Mitt prof är mycket enkelt, —
bara pappa inteo skrattar åt mig.
Marianne. Ah, nej, pappa har ju
lof-vat. Låt oss få höra. (För sig.) Jag är
bra nyfiken.
Baron. Ja, berätta, min lilla
mennisko-kännerska.
Emelie. Pappa vet att Magister
Som-merdal har en bror som är Pastor i
nästa församling. Pappa mins troligen hans
svägerska, den der sköna flickan, livars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
