Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han uppnådde dess spets, fann lian, att platsen
till ocli med var mera lämplig för hans ändamål, än han
hade förmodat. Den jemna planen på toppen var icke sär-
deles stor, men erbjöd dock tillräckligt utrymme och var
dessutom lätt att försvara, enär gångstigen, som förde dit
upp, var så smal, att den icke kunde lemna rum för flera
än en menniska på en gång. Här och der lågo stora rull-
stenar, bakom hvilka han kunde finna skydd, från hvilken
sida han än månde angripas.
Nöjd med sin belägenhet, lade Arvid sadel och pack-
ning under sitt hufvud och bredde en varm filt öfver sig.
Det var då redan afton och stjernorna tindrade skönt på
fästet, men nedanför berget låg nejden insvept i djupt mör-
ker. Allt var tyst och fridfullt. Gräshoppornas enformiga
sång och grodornas qväkande i ett närbeläget kärr verkade
sömngifvande. Anbefallande sig i den gudomliga försynens
trygga vård, tillslöt han ögonen och snart var han djupt
insomnad.
Nittonde Kapitlet.
Anfallet.
Huru länge Arvid hade sofvit och drömt om Christina
Slätte, det visste lian icke, då han plötsligt väcktes, derige-
nom att någonting vidrörde -hans hufvud. Van som han
var att tillbringa sitt Iif i skog och mark, kunde han utan
svårighet och nästan ögonblickligen öfvergå från sofvande
till vaket tillstånd. Följaktligen märkte han genast, att det
som vidrörde honom var en menniskas hand, och han blef
så mycket snarare öfvertygad om rigtigheten af denna upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
