- Project Runeberg -  Nils Dacke /
180

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»För himlens Imnnherlighets skull varen tyste!» hviskade
jungfrun och vinkade dem med handen etfc tecken, att de
borde aflägsna sig.
Herr Gudmund hade ännu sina ögon vidöpna och
han stirrade med verklig ångest på väldsverkarne, om hvilkas
ärende han ännu i döden förmådde göra sig en föreställ-
ning. Han rörde sakta läpparna, liksom för att tilltala
dem, men döden hade redan fjettrat hans tunga. Man såg
äfven, att han gjorde en ansträngning för att upplyfta sin
afmagrade hand, men äfven denna lem tycktes icke mera
vilja lyda honom. Hela det lif, som ännu återstod inom
den förfallna kroppshyddan, tycktes hafva blifvit concen-
treradt i hjernan och ögonen. Hela den öfriga kroppen
var död.
Nils Dacke var emellertid icke en person, som hyste
vördnad för döden. Han klef, oaktadt alla Christinas för-
sök att hindra det, med tunga och dånande steg fram till
den döende och utbrast vid åsynen af dennes stirrande blick:
>.Sc icke så argt på mig, gubbe!. Jag är herre här,
förstår du, och du gör bäst i att ofördröjligen packa in och
begifva dig till h—t, der du och alla andre lutheraner och
kättare hafven ert rätta hem.»
Men jungfru Christina föll på knä inför munken och
sträckte mot honom sina sammankuäpta händer, ropande:
»Om I ären en andans man, såsom eder drägt tyckes
bevisa, så hjelpen mig, att min far må få gä hädan i frid.»
»Spara dina konster, qvinna!» svarade munkens skarpa
röst pä ett kallt och nästan rått sätt. »Den döende man-
nen är en kättare, en aftälling, hvilkeu den allena salig-
görande kyrkan ieke erkänner såsom sin son. Derför må
hau dö huru som helst, qvinna! Giovia in cxcclsis! lig,,
qvinna, och drag mig icke i kåpan!»
»För himlens skull!...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free