Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
kyrkans återupprättande här i landet, lyda mina råd. Den
’om kunnat råda och hjelpa dig i det lilla, lian kan väl
ock göra det i det stora.»
»Nåväl, vördige munk, hvad viljeu I, att jag skall
göra ?»
Patern begagnade nu tillfället att med sin vän bölja
ett af dessa listiga samtal, genom hvilka han plägade egga
Dacke till verksamhet i »den stora saken», men då vi gan-
ska väl kunna föreställa oss allt hvad munken hade att
säga, kunna vi saklöst förbigå det.
Folkets sammankomst var slutad, Dacke var vald till
anförare för det beslutade upproret och Dackehall var åter
nästan folktomt.
Munken och upprorsmakaren inträdde i den senares
koja.
»Nu,» utropade han till sin vän, »nu nekar du mm
o
väl icke att fâ vår fånge inför, mig, nu, dä jag är så godt
som konung.»
> »Visserligen icke, min son! Jag går att hemta ho-
nom hit.»
Munken afiägsnade sig ur rumet och Dacke blef en-
sam. Han satt liksom en drömande och stirrade stelt
framför sig, under det att ett otydligt mummel gick öfver
hans läppar. Plötsligt rätade han upp sig och utropade
med ursinne:
»Hvad frågar jag efter all verldens kronor och troner,
um ieke Christina Slatte delar dem med mig? Intet! Vid
d-n, intet! Men hon slcall blifva min. Patern har lofvat
mig det och jag förlitar mig på honom. Han plägar veta
hvad han säger och icke lofva mera än han kan hålla. Det
har han ofta bevisat och icke minst då, när han frälste
mig ur fängelset i Kalmar slott. -Jag tror på hans löften.
Vid s-n, jag tror.»
IIan framtog sitt svärd och skärskådade dess egg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
