- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
146

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Likväl bemannade jag mig genast och gjorde
ett sista förtvifladt försök att undgå och förhindra
katastrofen. Eldens lopp genom tråden var
snabbt, ty tråden var smal. Ett enda ögonblicks
tvekan eller dröjsmål skulle hafva gjort all räddning
omöjlig, ty just i det ögonblick, då jag med
min hand dämpade och qväfde elden, var denna
knappt två eller tre linier från närmaste krutkorn.

Jag kände en lättnad så stor, som om en hel
qvarnsten hade fallit från mitt bröst. Jag andades
djupt och, med den ädle Gustaf Adolfs exempel
för mina ögon, knäböjde jag på det fuktiga
stengolfvet och tackade af allt mitt hjerta Gud för den
underbara räddningen. Men min andakt blef på
ett obehagligt sätt störd af min fånge:

»Hvad tusan dj .... gör du? Ha, ha, ha! Hvilken
gudfruktig och skenhelig man du är!»

Jag kunde icke vidare bedja i en sådan mans
närvaro, för hvilken intet var heligt och som kunde
håna och bele min andakt i ett dylikt ögonblick.

»Nu skall jag säga dig, min hedersamme och
ärlige för detta kamrat, att jag icke hade något
allvar med mina böner om förskoning. Ha, ha, ha!
Hvad frågar jag efter mitt lif! Det blir ändå
aldrig annat än uselhet och elände.»

»Det tror jag ock!»

»Men du frågar mig icke, hvarför jag bad om
mitt lif, fastän jag icke derpå sätter något värde?»

»Emedan det icke intresserar mig att få veta
något derom.»

»Men jag vill säga dig det ändå. Ser du, mitt
lif är förloradt, det vet jag, men jag önskade draga
dig och de stora herrarne, som äro församlade
deruppe, med mig till afgrunden, och derför sökte jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free