Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TJUGONDE KAPITLET. Från Magda till Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycker inte alls längre det är svårt att tala med
honom. Far var alldeles förbluffad öfver att han kunde
säga så många ord på en timme, och när vi gingo hem
skämtade flickorna öfver att jag fått en beundrare.
»Det är en ära för mig, om herr Levin tycker om
mig», sa’ jag på renaste allvar, för jag vet hur snäll
han var mot sin mor. De måtte ha förstått, att jag
menade hvad jag sa’, för de skrattade inte längre.
Kerstin har rysligt brådtom att sticka ett par
strumpor färdiga åt mig, som hon vill att jag skall ha på
resan. Det har jag också lofvat, men när vi komma
på båten byter jag nog om för de äro grå till färgen
och vådligt tjocka och så är fasonen ändå
konstigare än vanligt. Hon har hittat på ett nytt sätt att
sticka hälen, sa hon här om dagen och var så
förtjust, men jag misstänker att det gamla var bättre.
Jag sitter ganska ofta nere hos henne nu om
dagarna, för det vet jag hon tycker om, isynnerhet nu,
när vi så snart ska resa.
»När Magda kommer hit nästa år, är gamla
Kerstin borta», sade hon en gång, och jag blef riktigt
rädd och ängslig. Jag kan inte tänka mig
Tomteboda utan Kerstin. Men far, som hörde när hon
sade det småskrattade. »Kerstin lefver tills hon blir
hundra år», sa han tvärsäkert, och det hoppas jag.
Kerstin är aldrig sjuk annat än när hon varit
oförsiktig och fått ondt i magen. ———
Nu har jag varit nere och sträckt på benen en
stund, men det är postdag i dag, och därför måste
jag upp och skrifva igen, för det är sista postda’n
jag är här. Gertrud var också ute litet, och vi sprungo
i kapp några hvarf kring rundeln och så satt vi en
stund i lunden och hvilade oss.
Solen gassar så varmt och bina surra — det är
precis som sommar, och morbror Hans, farmor och
far sitta under lönnen och språka. Om jag hade
riktigt långa armar skulle jag ta hela Tomteboda i
famnen, det är det allra bästa ställe på jorden. Ditt
Harz, som du är så förtjust uti är nog fasligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
