Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NITTONDE KAPITLET. Festen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdande kunde åstadkomma samma totalintryck
som med en förlängd kjol, och då blef hon glad
igen.
I nedre farstun mötte flickorna Lizzie, som i sin
släpande ljusblå klänning, hvilken var rikt garnerad
med hvita spetsar föreföll dem såsom ett under af
elegans.
»Det gör just detsamma, om jag har kort kjol
eller ej», tänkte Magda. »Ingen kommer i alla fall
att titta på någon annan än Lizzie.»
Ungefär samma tankar rörde sig i Gertruds
hufvud, men till småflickornas beröm måste sägas att
de i stället för att vara afundsjuka kände sig stolta
öfver sin fina kusin. När de ej själfva kunde få
följa modets yttersta fordringar, var det en tröst att
äga en kusin, som gjorde det. Det spred en viss
glans öfver dem själfva.
En stund senare voro gästerna samlade i salen
och förmaket, och efter det lifliga sorl och den rörelse,
som uppstår då man utbyter hälsningar och intar
sina platser, följde den stund, som alltid föreföll
farmor besvärligast. Det var innan kaffet bjudits
omkring och konversationen kommit i full gång.
I soffan sutto de förnämsta gästerna, friherrinnan
Örnklo, fru Dahl och faster Sigrid, hvilken senare
gjorde sitt bästa att underhålla sina grannar. Men
friherrinnan Örnklo var en ordkarg gammal fru, och
fru Dahl så upptagen af att granska de andra
fruarnas toaletter, att hon blott gaf förströdda svar på
hvad som sades.
Bredvid pastorskan Ekström hade farmor slagit
sig ned, ty hon var nu sådan att hon hellre smått
försummade sina förnämligare gäster än dem, som
kanske sågos litet öfver axeln af andra. Pastorskan
var ingen behaglig människa. Liten, hopkrympt, illa
klädd, med ett trött drag kring munnen och illa
medfarna händer, hörde hon ej till dem, som äro
eftersökta och omtyckta i sällskapslifvet. Men farmor,
som visste, att många sorger och bekymmer gräft de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
