Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. Ett nattligt äfventyr. - FEMTONDE KAPITLET. Från Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blossa upp. »Jonas och flickorna sågo emellertid ut
som riktiga skälmar ertappade på bar gärning, när
jag stötte ihop med dem midt på gårdsplanen»,
fortsatte hon storskrattandé vid minnet af deras
förbluffade uppsyn.
»Gertrud såg inte litet flat ut, hon heller»,
skrattade Klara. »Hon kvarstanna’ och stirra’ på oss rakt
som om vi varit spöken, och se’n så tvinga hon oss
regalt hela raden att traska’ med tillbaka hit. Men
nu ä’ de’ allt bäst att flickorna strax lägger sej»,
tillade hon moderligt, »annars kan ni inte hålla ögona
öppna i morgon, eller rättare sagdt, i dag.»
Hon gick mot dörren, men stannade åter och
vände sig om.
»Mamsell Harriet är väl snäll och inte säjer någe
om de’ här spektaklet till frun», sade hon
bönfallande, »för annars blir frun kanske bara ledsen.»
Gertrud nöp systern sakta i armen.
»Du kan gärna skrämma henne litet i gengäld»,
hviskade hon. »Låt henne tro, att vi tala om
alltsammans.»
Men Harriets vanliga godmodighet segrade.
»Jag skall ingenting säga», lofvade hon, »men
nästa gång Jonas blir törstig midt i natten», tillade
hon småleende, »så finns det så mycket vatten i
brunnen, att både han och alla drängar som finnas i
Tomteboda socken kunna dricka sig otörstiga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
