- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
112

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. I bagarstugan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Därpå knäppte morbror Hans sina händer, och
allas hufvud böjdes, medan han nedkallade
välsignelsen öfver dem alla.

Många år efteråt stodo dessa andaktsstunder lifligt
för Magdas minne, och hon tyckte sig åter se den
lilla gruppen vid bordet, som klart belystes af skenet
från lampan, kring hvilken nattfjärilarna så gärna
fladdrade, morbrors och farmors vackra, blida anleten,
Harriets brunlockiga hufvud böjdt öfver bibeln,
Gertruds andaktsfulla lilla ansikte, och nere vid
dörren, där skuggorna föllo mörka, de dunkla
gestalterna af tjänarne, hvilka ej gärna försummade att
infinna sig vid aftonbönen.

Efter bönens slut skildes man åt, och flickorna
gingo fram för att kyssa morbror Hans och farmor
på handen.

»Tack, snälla farmor att jag får resa på
bjudningen i morgon», sade Harriet och tryckte en
hjärtligare kyss än vanligt på farmors hvita hand.

»Det har du Magda att tacka för», svarade den
gamla frun med en vänlig blick på sin yngsta
sondotter.

»Jag vet det», svarade Harriet lågt och
undertryckte en lätt suck. Det gjorde henne ibland ondt,
att farmodern så sällan af sig själf tycktes komma
ihåg, att hon var ung och tyckte om nöjen som
andra unga flickor.

Morbror Hans drog Magda intill sig.

»Jaså, min lilla tös går omkring och för andras
talan», sade han småleende. »Det gör du rätt uti,
barn; ju mer vi lär oss tänka på andra, dess ljusare
gestaltar sig lifvet för oss själfva.»

»Hvarför har du så brådtom i kväll?» frågade
lektorn förundrad, då dottern mot vanligheten ej bad
att få följa med upp i hans rum.

»Vi ha fått lof af farmor att vara uppe och se
hur Harriet gör pepparkaksdegen», ljöd det brådskande
svaret, ty kusinerna voro redan försvunna.
»God natt, far lille.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free