Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPlTLET. Minns du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några dagar efter Magdas ankomst till prostgården
satt Harriet en vacker förmiddag nere i lunden och
snoppade krusbär till kräm till middagen. Magda,
som annars ej var road af husliga göromål hade
erbjudit sig att hjälpa till, ty hon beundrade Harriet
af allt hjärta och sökte gärna hennes sällskap.
»Hvar är Gertrud?» frågade Harriet.
»Asch, hon håller på med sin gamla skrifning
igen», svarade Magda ringaktande. Kusinen och hon
voro för tillfället ej riktigt goda vänner; annars var
nog Magda den, som beundrade Gertruds
skriftställaretalang och med djup rörelse läste hennes
utgjutelser öfver lifvets kval och ve. I verkligheten njöt
Gertrud i fulla drag af dess många fröjder, men att
döma af hennes verser kunde man tro, att hon var
den olyckligaste människa på jorden, än sträfvande
efter att med undergifvenhet bära sin hårda lott, än
gifvande sitt kvalda hjärta luft i bitter klagan.
»Det vore bättre, om hon gjorde litet mer nytta»,
anmärkte Harriet, som var praktiskt anlagd. »Hon
kan ju skrifva vers på söndagarna, om hon
nödvändigt skall skrifva några alls.»
Men nu tog Magda den frånvarandes parti.
»Du förstår väl, att man inte kan skrifva liksom
på kommando», sade hon och lade i ifvern en hel
näfve osnoppade krusbär ibland de snoppade. Harriet
sade ingenting, men plockade med ogillande min bort
dem. »Så snart inspirationen kommer öfver en måste
man skrifva, och inte kan man begära, att den skall
komma bara på söndagarna. Gertrud säger, att hon rakt
inte kan låta bli att ta till pennan, så snart den där
konstiga känslan och oron komma i kroppen på henne, men
får hon inte då vara i fred, blir det bara pannkaka
af alltihop, säger hon.»
Det hade händt många gånger, att Magda själf
känt sig gripas och lyftas till högre rymder af den
märkvärdiga inspirationen, och med pennan i
handen och pappersarket framför sig hade hon setat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
