Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
de båda familjerna i god sämja, men utan varmare
ömsesidig förtjusning. — På Knuts enträgna be-
gäran blef fröken Sodell inte bjuden till eklaterings-
middagen. Kyrkoherden medgaf, att detta kunde
ursäktas, då denna fest var en ren familjehögtid.
Men i det som i allt annat, som Knut sade
och gjorde, anade både han och fastern idel dol-
ska eller utmanande uttryck för en djup, ogudlig
fientlighet mot allt allvarligt och vördnadsvärdt.
Det var i en slags trött undergifvenhet för
Guds behag och outgrundliga afsikter, kyrkoherden
gifvit Knut tillåtelse att fästa Elin vid sig. Dess-
utom kunde han icke inom sig bestrida, att unge
Rosdal i och med frieriet visat sig vara en heder-
lig karl i värlslig mening. En välbärgad och
aktad ställning hade han ju också att bjuda. Och
— hans mor, gamla fru Rosdal, talade så väl för
sin son, att kyrkoherden med hänsyn till fjärde
budet vågade hysa något hopp om Knuts fram-
tida lycka.
Elins bröder blefvo högst öfverraskade, och
det ej odeladt angenämt, då de vid hemkomsten
funno henne bortlofvad. De tyckte båda mycket
bra om Knut, fast Vidar hjärtligt sörjde öfver
hans nästan medfödda okyrklighet och Lars icke
kunde finna hans uppfostran fullt oklanderlig. De
hade alltid, hvar för sig för systerns räkning, byggt
luftslott, där prinsen bar helt annat namn och
tycke än Knut Rosdals. Men Elins obetingadt
äkta och hänförda sällhet, hvilken liksom full-
komnat och lefvandegjort hela hennes unga fäg-
i6}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
