Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA ’59
händerna gräfde, som för att hjälpa den sommar
tröga hjärnan att lösa en svår gåta.
Han var obehagligt förvånad öfver den envisa
och nästan ångerblandade saknad, som Elins under-
liga försvinnande bragt honom. Han var ovan
vid dylika missöden och hjärtekrämpor och ville
bli dem kvitt. Det retade honom, att han drogs
med skuldkänsla, när han igen skuld hade. Hela
saken var ju ingenting. Elin hade själf gått rätt
i hans armar — och nu var hon borta, alldeles
lika oväntadt. Han hade hvarken gjort henne
godt eller ondt, oombedd. Men — nu längtade
han efter henne, på ett nytt, besvärligt och eggande
sätt. Han behöfde henne. Inte trodde han, myc-
ket, att han skulle kunna bli måg i prästgården, och
han önskade det knappast — så länge kyrkoherden
lefde. Men medan han inväntade Krarnpas ovissa
hädanfärd, skulle Elin kunna tröttna — och han
själf i leda hoppa så grundligt öfver skaklorna, att
hela äktenskapshandeln blef omöjlig.
Buttert stirrade han ner i sin tömda kaffe-
kopp.
Plötsligt stod i grottans mynning hans mor,
barhufvad liksom han och med en trädgårdsspade
i handen.
— Är du mätt, min påg? — sporde fru Rosdal.
Godmodigt undrande betraktade hon sonen,
som lyft sitt breda, välformade ansikte, högrödt af
hetta och funderingar, mot henne, med en liksom
yrvaken glans i de stora, fuktiga ögonen.
— Ja tack — svarade han kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
